Rock-Ragge (sida 2 av 3) | Föregående sida | Nästa sida

Staffan Grundström: 2007-06-30 10:04		Ingen gör Gene Vincents tidiga låtar bättre än Gene själv!Detta beror på att ingen annan hade Cliff Gallup i sitt band!
Bengt Eriksson: 2007-06-30 10:27		Även om han inte visste vad musiken han gjorde kunde / skulle kallas när han gjorde »Diverse julboogie« (1955) så visste han det definitivt när han gjorde »Rotmosrock« (1956). »Auktionsrock« och »Liten grötrock« (bägge 1957; kolla texten till den sistnämnda också). Samt förstås »Nam Jam« (också 1957), där han både i text och musik skildrar sin musiks förhållande till rocken från USA och England och i Sverige. Owe Thörnqvist var ingen rockartist - i den betydelsen att han e n b a r t sjöng rock - utan en rocksångare, när han sjöng (och skapade) svensk rock & roll. Det finns för övrigt också dom som påstår att Povel Ramel inte var jazzmusiker. Thörnqvist var en svensk rocksångare - och mycket mer. Ramel en svensk jazzmusiker - och mycket mer. PS. Hur Åke definierar »schlager« (alla populärmusikaliska genrer som sjungs på svenska?) kan man också undra, eftersom han är så noga med vad som är rock så att säga, när han har en »hemsida som hyllar den svenska rocken i allmänhet och Rock-Ragge & His Four Comets i synnerhet och som inte tar upp schlagerartisten Owe Törnqwist«.
Åke Roos: 2007-06-30 12:23		Under den tidsepok vi behandlar köptes Owe T:s plattor av mina föräldrar och deras generation. Mina syskon köpte plattor med Rock-Ragge, Boris, Chris Lennert, Little Gerhard och så småningom Hep Stars. Jag kan fortfarande för mitt inre inte se en tonåring som köpte både och. Owe var den äldre generations artist, nästan en svensk Stan Freberg (eller vad han nu hette den där snubben som bl a gjorde en parodi på »Heartbreak Hotel«. Åke Roos
Magnus Eriksson: 2007-06-30 12:40		Och?
Rune Häger: 2007-06-30 15:31		Men det är väl inte så svårt att förstå vad Åke (och jag och några 10 000 andra) menar: när man talar om den svenska rockmusiken smög den sig lite försiktigt in med inspelningar gjorda av Owe T och andra artister som även sjöng och spelade bossanova och vad tusan som helst. Detta hände innan den riktiga boomen och den genuina rockepoken började. Då var det nya namn som dök upp från ingenstans och enbart ägnade sig åt rock´n´roll - så länge det var en hypad musikstil. Då talar vi rocksångare, Sveriges svar på de stora tunga tonårsidolerna från företrädesvis USA. Och till denna epok räknar inte ens Owe T sig själv - jag har frågat honom. Men hela frågan är ju akademisk och relevant bara när man vill diskutera vem som gjorde den första rockinspelningen i Sverige. Det finns en annan rolig aspekt på rocksångarna: de sjöng ofta på konstig engelska. Jag har frågat Rock-Ragge om detta och han berättade att han själv var kass på engelska och fick sjunga fonetiskt utan att veta vad textraderna betydde. Någon i studion skrev ner hur det skulle låta. En udda figur i sammanhanget var förresten en som sjöng på svenska: Den rockande samen! Varför är det ingen som nämner honom? Han var väl den första samen som sjöng »rock«?
Magnus Eriksson: 2007-06-30 16:21		Jodå, Häger, jag förstår precis vad ni menar, men jag tycker det är fjantigt att så här femtielva år efteråt hävda den tonårsliga förankringen (för en musiktradition som sedan åtminstone fyrtioelva år inte kan definieras som ungdomsmusik) som ett villkor för att något, som enligt alla rimliga musikaliska kriterier kan kallas för rockmusik, också skall kallas för rockmusik. Men på en annan punkt förstår jag inte vad du menar, nämligen att frågan är »akademisk«. Förklara, please. Och, vilka är »några 10 000 andra« som inte anser att Owe T var rockmusik men att Rock-Ragge var det? Jag har svårt att tro att så många ens hört talas om Rock-Ragge, alternativt minns honom och orkar engagera sig i en diskussion som går ut på att han minsann var rock men att att Owe T, den hemskingen, minsann inte var det. Alltnog, den typen av kvantitativa argument är bara snurriga om de riktas mot den typ av kvalitativa argument som Bengt formulerat, men som skingras likt en fis i vinden för dem som av någon anledning fetischerar sin egen ungdoms förståelse på bekostnad av en mer kvalificerad diskussion.
Rune Häger: 2007-06-30 17:24		Herregud... ?! Kom ihåg en sak: ingen här i diskussionen har ansett Owe T som en »hemsking«. Tvärtom: alla är eniga om att han var en lysande artist när han var som bäst. Det är bara att läsa innantill. Men vi diskuterar ju om hans roll i den svenska rockhistorien. Om du tycker argumenten är snurriga, så har du inte förstått ett skvatt av det vi talar om. Jag orkar inte dra det en gång till, mer än som en kort kommentar: Det spelar ingen roll hur många det är som har hört talas om eller minns Rock-Ragge. Det vi pratar om är hur rockmusiken kom till Sverige och blev orsaken till den första stora ungdomskulturen. Ska man diskutera denna på en saklig grund, så betydde Ragge, Little Gerhard och de andra rocksångarna, under en relativt kort tid, att det fanns en ny sorts artister i Sverige som riktade sig till tonåringar (även detta ord var nytt) och fick en enorm respons t ex på rockgalor runt om i landet och i direktsända radioprogram som riktade sig direkt till tonåringar. På dessa galor och i t ex radions Timmen Tumba, där man ägnade vecka ut och vecka in åt en serietabell där två rocksångare åt gången tävlade om publikens röster och fick poäng a la Allsvenskan, förekom aldrig Owe T. Han hörde inte till denna kultur, även om han sjöng några rocklåtar ibland. Är detta snurrigt, svårt att förstå eller ett påstående som inte får förekomma i en »mer kvalificerad diskussion« om hur rockmusiken exploderade i Sverige? Du, som vet och kan allt, kanske kan höja nivån då på den diskussionen, istället för att prata om dem som »fetischerar sin egen ungdoms förståelse«... Och ska man verkligen behöva förklara för dig vad som menas med en akademisk diskussion?
Magnus Eriksson: 2007-06-30 17:40		Mina ord om en »mer kvalificerad diskussion« handlade inte om hur rocken »exploderade i Sverige« utan om på vilka grunder man kan exkludera artister som gjort rocklåtar från rockmusiken. Jag vidhåller också att de argument som riktats mot Owe T är knappologiska, fetischistiska och fjantiga och inte håller vid en konfrontation med argument baserade på hur en rocklåt låter. Och ja, du får nog förklara för mig vad du menar med att en fråga är »akademisk« i den pejorativa eller förringande betydelse du, såvitt en okunnig yngling kan förstå, lade i ordet.
Rune Häger: 2007-06-30 18:05		Men vid det här laget borde du ha förstått vilka grunder det är som gör att man inte kan räkna in Owe T i rockkulturen. Han var ingen rockartist, utan en artist som bl a sjöng en och annan rocklåt. Det är vad han själv säger, jag har ju pratat med honom om detta. I den svenska rockhistorien är och förblir han en bifigur. »Konfrontation med argument baserade på hur en rocklåt låter«... det är ju inte det vi diskuterar! F ö förstår jag inte vad som var förringande i mitt användande av begreppet akademisk diskussion, men jag är ju bara en reklamnisse.
Bengt Eriksson: 2007-06-30 18:16		Håhåjaja. Jag diskuterar enbart detta: vem var den första svenska rocksångaren i betydelsen att han sjöng vad man kan kalla en - betoning på bägge orden - svensk rocklåt och därmed var just den första svenska rocksångaren. Ingen kan väl på allvar mena att kravet på en riktig rocksångare är att enbart ungdomar köpte skivorna. Betyder detta att någon tror att enbart ungdomar i USA köpte skivor med t ex Bill Haley, Little Richard och Fats Domino, för att nämna några som brukar räknas som rocksångare? Eller med Louis Jordan, Johnny Otis och The Robins/Coasters t ex, för att nämna några som sjöng och spelade rock & roll innan rock & roll fanns (till ordet)? Eller att Leiber - Stoller inte kan räknas som rockkompositörer för att de både före och efter rock & rollen komponerat också annat än rock? Nu får ni väl ändå ge er. Och Åke, kan du inte förklara begreppet schlager för mej?
Magnus Eriksson: 2007-06-30 18:34		»Men vid det här laget borde du ha förstått vilka grunder det är som gör att man inte kan räkna in Owe T i rockkulturen. Han var ingen rockartist, utan en artist som bl a sjöng en och annan rocklåt.«, skriver Häger. Ja, det är inte lätt att hänga med för en enkel akademiker och kritiker, som inte befriper på vilka grunder ni diskuterar. Alltså, den som sjunger en eller annat rocklåt är inte en del av rockulturen. Har jag förstått det hela rätt? Men, om nu inte den som sjunger rocklåtar, kan räknas in i en rockultur, var drar man då gränsen? Kravaller? Inga skivköpare över femton och ett halvt? Samtida beskrivningar? Rooska och hägerska idiosynkrasier? För uppenbarligen har inte defintionen av rock i det här sammanhanget något att göra med rockmusik. Snacka om snesegling...
Rune Häger: 2007-06-30 19:23		OK, ska förenkla: Målare = en som målar och anlitas för målerijobb. Skomakare = en som lever på att laga skor. Sjöman = en som får sina inkomster från arbete i marin miljö Växeltelefonist = en utdöende ras vars arbete består i att koppla samtal till rätt personer Freelanceskribent = en som skriver för olika tidningar utan att vara anställd Tandläkare = en som tjänar pengar på att rota sina medmänniskor i käften Rocksångare = en som gör karriär i rockbranschen Vissångare = en som lever på att sjunga visor Schlagersångare = en som sjunger populära låtar som alla känner till Operasångare = en som kan sjunga Underhållare = en som roar sin publik enligt sina egna resurser och kan hoppa mellan bossanova, rock´n´roll, jazz och allt som känns rätt och riktigt Långtradarchaufför = en som har som yrke att köra stora lastbilar Snedseglare = debattör som inte fattar vad debatten handlar om Fattar ni?
Bengt Eriksson: 2007-06-30 19:38		Nä, fattar gör jag inte, men det är underhållande så jag får väl flytta hägern från zoologin till underhållningsbranschen. Så den som sjöng rock först i Sverige var inte rocksångare när han sjöng rock utan då var han... vadå? Du menar att rocksångare är ett yrke, ungefär som skomakare? Då är frågan - vilken sida av Elvis Presleys första singel ska vi använda som bedömning för hans yrkestitel? Var han blues- eller countrysångare? Och en jazzsångare är inte jazzsångare om han/hon inte alltid sjunger jazz och sjungit jazz från början? Exempel: Bobby Darin har aldrig varit en jazzsångare. Innebär det också att t ex Jerry Lee Lewis inte är en countrysångare för han är rocksångare och vad är i så fall Willie Nelson? De övriga - inte minst de musikaliska indelningarna - definitionerna avstår jag från att kommentera. (Vilket du ska vara tacksam för, särskilt vad gäller din sista punkt.) Somliga debattörer på Rootsy borde undervisa i populärmusikhistoria på någon högskola, det kunde resultera i oanade framtida forskningsresultat och helt nya vägar för populärmusiken.
Rune Häger: 2007-06-30 20:06		Jag tror du fattar, Bengt. För vad det hela handlar om är ju att placera in olika artister i fack där de hör hemma. Enstaka låtar betyder inte att de lämnar sin holk, bara att de gör en utflykt. Elvis blev ju känd först och främst för sina rocklåtar och kallades allmänt rocksångare i pressen eller när vi som gillade honom hängde vi jukeboxen på fiket. Senare blev han väl närmast en crossover-artist. Vissa artister är svåra att placera i ett fack, jovisst. Bobby Darin är ett praktexempel. Men han kallades nog också rocksångare i början. Och han som först sjöng rock i Sverige gjorde det inte för att hamna i rockfacket, utan förr att han tyckte det var kul. Precis som Ernie Englund. Nu har jag inte mer att tillägga...
Daniel Persson: 2007-06-30 20:08		Halkade precis in i den här tråden. Av alla utspårade debatter här på rootsy så måste detta vara den som tar hem förstapriset. Väldigt underhållande dock så lägg för allt i världen inte ner :)
Lista ämnen | Föregående sida | Nästa sida Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg